Jag minns det då här: jag tyckte om att vara kär när jag växte upp, men när det väl kom till kritan var jag inte så intresserad av att det skulle bli något av det. Jag var mer kär i kärleken. Tanken på att ha en pojkvän var nog lite skrämmande. Jag var inte så blyg som jag alltid fått höra, men tillbakadragen och ganska förnöjd. Jag vet att det åtminstone fanns de som tyckte om mig, det var jag helnöjd med. Det räckte att veta att jag inte var helt ointressant.
Så det dröjde innan det blev någon första kyss. Länge. Men det var minnesvärt på ett bra sätt. Det får räcka så.
3 kommentarer:
Kar i karleken ja.....det var nog samma for mig valdigt lange ;)
Usch det har ar en av mina angest poster i min blog challenge! Hahaha!
Gillar din "rackte att veta att jag var intressant". Lite girlpower i det!
Ha en underbar helg!!
KRAM
Jag tyckte också att detta var ett ångestinlägg. Sjukt privat ju!
Linda: Ja, ångest för mig med. =) Ha en underbar helg du med raring! Kram!!
Frida: eller hur! Och samtidigt vill man inte skippa helt heller. Kram!
Skicka en kommentar